Tidigare utställare

Elisabeth Friebergs konstnärliga arbete har sin utgångspunkt i landskaps-måleriet.

Utomhus, när jag sitter med vyn/bilden, framför mig, tänker jag på hur jag vill att bilden ska vara uppbyggd på pappret. Skalan, färgmöten, formmöten, vad som är hårt, vad som är mjukt, vad är djupt, vad är tunt och vad är tjockt. Jag bestämmer mig för vad jag tycker är viktigast och försöker betona det.

Elisabeth Frieberg (f. 1977) går sitt femte år på Konsthögskolan i Umeå. För en månad sedan fick hon Konstnärsklubbens ”Tesch stipendium” och av Konstakademien ett vistelsestipendium i Grez-sur-Loing. År 2008 visades några av hennes verk på Vårsalongen på Liljevalchs.

Samma år fick Elisabeth stipendiet ”Ung nordisk konstnär” från konstföreningen Våga Se samt studiestipendium från Fredrika-Bremer-Förbundets stipendiestiftelse.

Länk till Elisabeth Friebergs hemsida: www.elisabethfrieberg.com (nytt fönster)

En gång när jag målade porträtt av en liten pojke, 6-7 år kanske, frågade modellen: - Ritar farbror aldrig påhittstavlor? Nej, fick jag lov att erkänna, inte sedan jag var i din ålder. Men då blev det mycket indianer med fjädrar i håret och lappar med renar. Sådant hade jag ju aldrig sett, så det måste väl räknas som påhittstavlor? Nej, jag menar såna tavlor som inte är nånting, bara streck och rundlar och så.

Gossen hade tydligen kommit i kontakt med den nonfigurativa konsten, och jag var tvungen att göra honom besviken. Många andra är nog också besvikna över att jag envisats med att säga som mästaren Chardin:"Jag lägger på färg tills det blir likt". Vissa andra är uppenbarligen glada att jag gör det - och har så gjort i över sju decennier."

Ryno Frieberg föddes i Falun 1920 och tog studenten i Gävle 1940. Samma år kom han till Stockholm och studerade konst för Sigge Bergström och Otte Sköld, så småningom också på Académie Libre och på Konstakademiens skola för grafisk konst med Emil Johansson-Thor och Harald Sallberg som lärare.

Ryno hade första separatutställning 1943 i Stockholm. Han har också haft separatutställningar i Frankrike, England och Schweiz.

Ryno Frieberg är bland annat representerad på Nationalmuseum samt i offentliga samlingar som Statens porträttsamling på Gripsholm, Institut Tessin i Paris och Stockholms Stadshus.

Lars Isacsons landskapsmålningar engagerar, hittar naturens möjligheter. Det intressanta i det här sammanhanget blir inte minst hans vägar dit. När han målar sig igenom småländska backar och grönskande träddungar är han lika mycket i en beskrivande tradition som abstrakt. Än vidgar han landskapet perspektiviskt, än håller han fast ytan, men kan också genom att låta nära och bortom smälta samman nå det mångtydiga. Målandet blir då för Lars Isacson ett led i en analytisk process, att komma närmarre landskapet, få det att öppna sig, skapa delaktighet, bli ett med naturens liv. Sällan har ett landskaps närvaro känts så intensivt.
Stig Johansson SvD 2007

Anna Johansson Stenberg visade i Kafé Patron Pehr på Fullersta Gård grafiska blad samt en målning inköpt av Huge Fastigheter när konstnären ställde ut sitt måleri på en samlingsutställning på Fullersta Bio Konsthall.

Anna skapar bilder av idyller med komplikationer. Det är som om något oroande har inträffat mitt under en härlig friluftsdag. Hjortrondoftande lekar har förvandlats till en skallgång över sankmyren. Plötsligt sitter man där på en sten med en död fågel i knät och en jättelik fälthare som enda sällskap, medan spökflickan irrar vidare bland lingonrisen.

I samband med Annas utställning i Aktersalongen på Nordens Ljus båt invid Nationalmuseum år 2007 skrev Jenny Olsson, intendent på Grafikens Hus, så här: ”Annas mångtydiga bilder är som utdrag ur sällsamma sagor, precis som hon själv beskriver dem. Bilderna är känsliga och samtidigt har de en styrka och en stabilitet. De rymmer personer med tysta historier, i landskap som är både skrämmande och tilldragande.”

Anna är medlem i Grafiska Sällskapet och utbildad på Pernbys målarskola 1996-1998, Gerlesborgsskolan i Stockholm 1998-1999 och Grafikskolan i Stockholm 2005-2007.

Länk till Anna Johansson Stenbergs hemsida: www.annajohanssonstenberg.com (nytt fönster)

Moa Karlsson tog våren 2009 sin kandidatexamen i fri konst på Konstfack.

Teckningen och måleriet är så här långt de två huvudspåren i mitt arbete. Två spår som jag låter ha olika tempo, form och ämne. Det är för mig olika typer av koncentration där det första handlar mer om seende och det senare mer om någon slags lekande och letande. Tecknandet är så enkelt och direkt - bara papper, penna och suddgummi. Men man kan med dem berätta komplicerade saker.

I den här serien med målningar har jag använt mig av kameran som hjälpmedel för att få med mig sådant som bara dyker upp när man minst anar det. Scener med ett visst slags egenskaper som jag inte kan definiera men som jag känner igen när jag ser dem. Sen försöker jag se hur jag kan använda måleriet för att förmedla upplevelsen. Tidigare var mina motiv nästan alltid porträtt. Det finns stora likheter för mig i dem och i miljöerna jag målar nu, för de handlar om samma sorts betraktande och den subjektiva blicken.

Länk till Moa Karlssons hemsida: moakarlsson.se (nytt fönster)

Färgstarka naturupplevelser och ett personligt landskapsmåleri. I vår är det dags för konstnärsparet Bergliot Kvarnare och Lars Isacson att ställa ut på Fullersta Gård. Båda har bott i Botkyrka i många år och det här blir deras första stora gemensamma utställning i Huddinge.

Bergliot Kvarnare är utbildad till textilkonstnär på Konstfackskolan i Stockholm 1961 – 1966, men är numera enbart verksam som målare. Landskap är hennes viktigaste motivkrets och man kan spåra två geografiska platser som inspirerat konstnären. Dels landskapen vid de gotländska stränderna där konstnären vandrat som ung samt det isländska klipplandskapet som bitit sig fast i konstnärens fantasi långt efter det att den isländska resan i början av 1980-talet var förbi. Bergliot Kvarnare har gjort konstnärliga utsmyckningar på bl a Sabbatsbergs och Danderyds sjukhus i Stockholm, Parkhemsskolan samt Parkhemsskolans fritidsgård i Tullinge och Orrens servicehus i Tumba. Bergliot Kvarnare är bosatt vid Hågelby Gård i Tumba.

Länk till Bergliot Kvarnares hemsida: www.kvarnare.se (nytt fönster)

En röd stuga, eller ett hus från million- programmet, har samma möjlighet att bära ett universellt uttryck där motivets status inte är det primära.

Jag heter Rune Wall är född i Värmland men bor och arbetar sedan 25 år i Stockholm. Jag har under trettio år använt huset som motiv för mitt konstnärskap. Huset som form och kropp.

Min motivkrets är förutom hus, ofta bryggor och hav samt kvinnoporträtt, motiv tagna ur min nära verklighet.

Jag vill i husen och alla mina bilder, gestalta mänskliga och själsliga tillstånd. Skapa arketyper för form och upplevelser. Hitta gränslandet mellan dag och natt, det årstidslösa, mellan glädje och sorg, det gemensamma i våra olika kulturer, men överlåta stor del av tolkningen till betraktaren.

Husen fungerar då som porträtt, och porträtten som boningar av tillstånd. Med mina konstverk strävar jag att skapa spännande rum för människor och konst, något som också kan fungera bra i offentliga miljöer.

Jag arbetar i flera material och tekniker, men skulpturer i trä är min unika särart. Med ett för mig välkänt och studerat motiv som grund, upprepar jag det med små variationer och i olika material och tekniker. Det är nyfikenhet och lusten som är drivkraften i mitt arbete.

Jag är utbildad på konstfackskolan, målerilinjen 1984-89. Har tidigare arbetat mest med Värmland som bas för min konstnärliga verksamhet. Fick i år av Värmlands konstförening erhållit Thor Fagerkvist stipendium. Är representerad på statens konstråd, museér och olika landsting.

Martin Wests konst skulle kunna kallas minimalistisk och det är väl både rätt och fel. Rätt så tillvida att hans verk är så pass reducerade att den klassiska minimalismdevisen "Less is more" skulle kunna passa när man beskriver hans verk. Man får vad man ser, skulle man också kunna säga. Konstverken är inte litterärt berättande utan består av konkret material vars olika verkan spelas ut mot varandra.

"Ju mindre desto mer" skulle man väl kunna säga på svenska. Men så är Martins verk inte riktigt ändå. Det finns ett meditativt, individualistiskt vidrörande i hans konstverk som är långt ifrån den klassiska minimalismens anonymt maskinella ytor. Själva hopfogandet av materialen är en slags hantverksberättelse där tiden lämnat spår i trä och färg.

Italienska portar sedda på en resa förra våren är en av inspirationerna till den serie verk konstnären visade på Galleri Fullersta Gård. Portarnas individualism, skillnaderna i färghållning, detaljer, disposition och balans gör att de kan vara väsensskilda inom den snävare givna ramen att vara just dörrar. Om de är slitna, använda så känns det i hela materialet. Ett måleri som ligger nära hanterandet av bruksföremål tycks konstnären sträva efter. Ett tåligt gestaltande som skall kunna åldras och tåla slitage och där varje målning eller objekt har sin egen karaktär och identitet trots små, men viktiga, skillnader.

Martin är utbildad vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 1989 – 1994. Idun Lovens målarskola 1984 – 86 och han har studerat historia och konsthistoria vid Stockholms Universitet . Han är även verksam som konstkonsult åt Statens Konstråd.

Länk till Martin Wests hemsida: martinwest.se (nytt fönster)